När jag var på praktik hos Stuteri MW, Så fick jag möjligheten att
se hur man gjorde snygga knoppar utan att använda dessa...
enligt mig, äckliga gummibanden. Så när jag fick se att det faktiskt
fanns alternativ för oss som inte gillar det.

Min handledares dotter gjorde så att hon först blötte manen nogrant,
sen delade hon upp manen och därefter flätade hon VÄLDIGT Hårt och
spikrakt neråt och därefter började hon sy upp sina knoppar.

Svårt att förklara i sin tur hur man syr knopparna, men dom blev verkligen
700ggr snyggare och stilrenare, sen är det väl väldigt sällan såna kan gå upp
eftersom dom just är SYDDA.

Ett väldigt bra tips för oss som inte gillar dessa äckliga snoddar alltför mycket!

15m tråd inkl nål finns hos Hööks för den lilla summan som 15kr!

Office Special - ett speciellt kontor

Alla har vi våra fördomar. När jag träffade min häst första gången hade jag samma som så många.
När jag hade träffat henne fanns de fortfarande kvar. Inte att förneka.
Den 23/6 2009 - för exakt två år sedan - åkte jag och mamma för att titta på en häst.
När jag såg annonsen rynkade jag pannan och tyckte att hon såg ut som ett ök.
"Eh... allvarligt talat?" sade jag till mamma och fäste inte mer uppmärksamhet vid hästen.
Vi kom fram, fick en grimma i handen och gick mot hagen.
Jag ropade, visslade, men stoet stod envist kvar och betade längst bort i hagen.
"Vi har haft rätt många här som har provridit... men det har inte passat riktigt än..." sade ägaren.
När jag satte foten i stigbygeln travade Sessan iväg med huvudet högt.
Väl i sadeln trippade hon som en tok under mig för att få komma iväg.
När hon inte fick det bet hon ihop tänderna och reste sig.
"Tro fan det..." tänkte jag.
Hon var nervig, hård i munnen och passade i traven. Men hon hade en glöd. Jag var hysteriskt fast.
Den 27 juni tog vi transporten med oss för att hämta hem henne.
Hon kastade sig så häftigt bakåt i transporten att hon slog huvudet i och skrapade upp mulen rejält.
Mamma och jag gav varandra en blick som sade: Vad har vi gett oss in på?

Första året gick bra, eller första halvåret. Vi "behandlade henne som en travare" och krävde inte så mycket.
Prövade oss fram lite, hittade knappar. Till en början gick det bra, sedan började hon resa sig,
svettades floder av en skrittur och stressade så mycket att vi fick hoppa över träningar som vi bokat in oss på.
Det kunde ta flera timmar att lasta henne, utan att hon gick på. Hon satte inga muskler, trots regelbunden ridning.
En dag kände och klämde jag över hennes rygg - och hela hästen sjönk ihop.
Hon ömmade över hela ryggen och vi fick ställa av henne.
Vi förstod ingenting, för enligt källor så var sadeln utprovad till henne.
Självklart var det sadeln som hade legat fel. Självklart var det därför hon inte satte muskler.
Alla bitar föll på plats. Jag har aldrig haft så dåligt samvete i hela mitt liv.

I ett halvår letade vi efter en passande sadel till Sessan.
Hon reds sporadiskt men fick snart ont igen.
Räddningen kom när vi provade Wintecsadeln på henne. Den satt som gjutet.
Vi satte långsamt igång henne - red barbacka länge för att inte belasta.
Behandlade henne som en glassko, beredda på det värsta igen.
Men det värsta kom aldrig, i stället blev det bara bättre och bättre.

Jag började läsa en utbildning i Halmstad hösten 2010 - 26 mil hemifrån.
Det gick ett år, jag trodde att jag behövde miljöombyte.
Jag hade en medryttarhäst där nere, men det fick mig bara att inse vilken fantastisk häst
som gick där hemma. Mamma red henne, såklart. Ganska mycket ett bra tag.
De var iväg på ett par clearrounder tillsammans och det gick utmärkt.

På nyårsafton 2010 hände det som inte fick hända.
Morfar och hans frus hus brann ner. De brann inne. De fanns inte mer.
Allt ställdes på ända. Det fanns ingen tid till hästar eller gårdsarbete eller någonting.
Det gjorde ont i mig att se Sessan stå. Hon mår inte bra av det, hon har aldrig mått bra av det.
Hon är den mest arbetsvilliga häst jag träffat på. Hon uppskattar ett dressyrpass på banan
lika mycket som jag.

I maj i år flyttade jag hem igen. Det var så mycket jag saknade med hemma.
Jag ville vara nära alla mina kära. Jag ville visa att jag uppskattar dem så mycket som jag verkligen gör.

Min och Sessans resa har bara börjat. Vårt mål för 2011 är att starta lokalt,
förhoppningsvis i både hoppning och dressyr om allt går vägen och det passar.
Känns det inte okej så blir det inte så. Men jag litar på Sessan och hon litar på mig.

Min tanke idag var att båda hästarna ska gå. Snäckan ska ut
på sin normala 5 kilometers skritt väg och jag tänkte att jag
också skulle ta och rida på vanliga bettet istället för hacket
som jag ridit på hittills. Anledning varför jag rider på hack är inte
för att snäckan på något sätt är svår för mig som kan henne såpass
väl - utan för att hon ska slippa ha ett bett i munnen och bara kan få
"softa i skogen".

Men eftersom jag ska rida henne i skritt + lite trav, då vill jag ha bettet.
Hon kan få sina riktiga stola ryck när hon får för sig att hon ska galoppera,
då känns det bättre att jag kan "säga till" och hon förstår mig än att rycka
och slita på ett hack.

Lilla Rosan ska däremot få arbeta mera, tänkte att jag skulle ner till
sommarbetet och rida henne och träna på just galoppen.
Tänkte även ta ner lite bommar och träna traven, det är jätte nyttigt
för henne som är lite "trippa på tårna" och kastar med huvudet.

Det blir nyttigt för henne att gå på travbommar på 1,5m och eventuellt lägga
ut dom sen till galoppbommar(dessa på 3,5m). Jag är mycket för att en häst
SKA kunna länga sig och korta sig, därför tränar jag även på att en häst ska
kunna galoppera på bommar som bara är 3m ibland - dock gör jag detta bara
ibland och för att märka om hästen är såpass uppmärksam att den kan länga sig
korta sig.

Jag är uppe med tuppen, för jag ska iväg med min pojkvän
och några brudar från Halmstad till Göteborg och Liseberg.
Huvudnumret är ett av mina favoritband på kvällen
- Flogging Molly, ett irländskt galet band.

Bloggen går segt, och sidan ser konstig ut eftersom
en tjej håller på och fixar en grym design till oss,
men hon har lite problem med kodningen
så det går... segt.

Kan ju ta och berätta vad jag och min fina lilla häst
har gjort de senaste dagarna.

Lördag:
Red på banan med två kryss på en stor volt.
Jobbade först i trav, att hon skulle landa i galopp.
Det fixade hon varje gång! :)
Sedan prövade jag lite att komma i galopp
och förvånande nog (hon förvånar mig varje dag)
så gick det alldeles utmärkt. Hon gick att samla ihop (!!)
innan krysset och hon landade i rätt galopp efter.
För mig är detta något riktigt stort eftersom hon
innan har tagit tag i bettet och stuckit över hinder och efter.
Galoppen har också varit svår, men nu är vi på G!



Söndag:
Jag kom hem sent efter att ha kollat på studentbal
och det hade regnat hela dagen så jag hade tänkt
låta henne vila men precis när jag kom hem så
sprack det upp och då var jag ju så illa tvungen,
sånt måste vi ta vara på ;)
Först red mamma och jag lekte lite "ridlärare".
Mamma har inte ridit hästen på en månad så hon var lite
ringrostig, så jag hoppade upp sen och red ihop henne lite mer.
Ett rent dressyrpass, med MYCKET jobb i övergångar.

Måndag:
Erica, en nära vän, kom hit och red. Erica är så fruktansvärt duktig
med känsla för alla sorters hästar. Först höll hon lite lektion för mig,
hittade nya knappar och muskler på min häst som jag inte visste fanns, haha.
Sedan red Erica, och hon rider lite mer "agressivt" än mig,
alltså mer på med framåtdrivning. Alltid lika intressant att se någon annan rida ens häst.
Sessan blev iallafall helt slut, hon kändes lite seg, så jag tror hon hade lite träningsvärk.

Tisdag:
Efter att ha gått på banan i fyra dagar (så gör vi aldrig) så förtjänade Sessan
verkligen skogen, så vi tog en lång runda med mycket skrittpauser,
intervaller med trav och lite galopp. Varvade mellan hög och låg form.
Det gick verkligen super. Hon brukar vara så övertaggad i skogen så idag
var hon perfekt. Pigg, framåt men inte jobbig.
Vi gick in i skogen på småstigar och sicksackade mellan träden en hel del också,
så hon fick träna på att tänka vart hon satte ner fötterna och att man
inte kan promenera omkring där i 12038632 km i timmen ;)

Sådär ja, då vet ni vad jag har hållit på med.
Idag får mamma rida, longera eller så får hon stå.
Jag kommer hem sent inatt, så det blir ingenting med det.

I morgon blir det nog lite hoppning om vädret tillåter,
så håll utkik efter lite film! :)



Puss och kram

Kör väl en presentation av mig då, den andra av teameochm
- Magela heter jag och jag är 18 år av galenskap.
Jag är en sjukt humoristisk människa men också ser jag allvaret
i vissa saker, när det gäller huvudämnet här - HÄSTAR och
det normala i oftast tjejers liv - killar. Jag går på ett 3 årigt program
på Naturbruksgymnasiet Uddetorp, Hästhållning. Jag har precis gått
ur mitt andra år och går nu med små kliv mot studenten och dess
härliga liv efter det.

tänkte eftersom ellen skrev om sina ambitioner så skriver jag även
mina! Innan var mitt mål att hoppa runt 120 bana och rida LA program,
men jag har lagt det på hyllan. När jag fick min första häst, ett varmblod,
så ändrades dom drastiskt till att vara ett med min häst och ta oss steg
och steg framåt.

För dagen står det 2 hästar "hemma på gården", låter väldigt lyxigt men så
är det verkligen inte. Den ena är mitt halvblodsto som jag haft i 14 månader,
1 år och 2 månader, och hon heter Baroness 5 och är 17 år. Vardagligen
kallas hon Snäckan. Henne red jag 7 månader innan vi på Skara Hästklinik
efter många misstankar om ryggont att hon hade Kissing Spines och veterinär
avrådde all form av ridning och enbart vila. Nu har jag sakta men säkert börjat
rida snäckan i skritt och trav. Men det mesta ligger i skritten, jag skrittar runt
5 kilometer om dagen på henne.

Provridningen 2010



2010



Sommar 2011



Mitt andra sto är Golden Rose, vardagligen kallad Rosa/Rosan/Rosie och är
13 år. Henne har jag dock bara haft ca 2 månader nu tror jag. Så vi känner varandra
inte särskilt bra, men vi är på god väg. Vi båda två gillar fart och fläkt och hinder, men
också dressyr. Henne kommer jag göra mest uppdatering om, då hon är min "tävlingshäst".

2011

Tänkte att vi skulle ha lite voltarbete idag.
Både i trav och galopp, i traven jobba med att hon ska landa i galopp,
i galoppen tänker jag mig att det bara ska flyta, eftersom vi inte
har galopphoppat så mycket, pga sporadisk ridning och att jag
tidigare blivit tipsad om att inte galoppera med henne, inte stressa det.
Nu arbetar jag med hennes galopp nästan varje ridpass och den är bättre än någonsin.
Måste be någon filma det. I morgon kanske?



Man förstår nog principen? Även om jag är blind när det gäller raka streck ;)

Tänkte att jag kunde börja med att presentera MIG
- Ellen heter jag och jag är 20 år gammal.
Jag tillbringar sommaren hos mina föräldrar,
för att bara få vara i nuet och min underbara häst.
Jag har ridit hela mitt liv, klyschigt som det låter,
på ridskola red jag i 13 år, slutade då jag slutade utvecklas.
Ridskolemiljön var aldrig något för mig egentligen,
jag är alldeles för rättfram när det gäller något jag tycker är fel.
Jag har haft två egna hästar, och många andra hästar har satt hovatryck
i mitt liv, men det är en annan historia.

Mina ambitioner inom ridsporten har nu ett bra tag varit densamma -
att utvecklas tillsammans med min häst - hitta trådar för att sammanfläta två
varelser som språkligt inte förstår varandra.
Jag skulle aldrig kunna säga att "jag ligger på LA-nivå men min häst ligger på MVSA",
jag säger "VI är här, VI är på väg dit, så tar vi OSS dit"
"En häst utan sin ryttare är fortfarande en häst, men en ryttare utan sin häst är bara en människa."

Pärlan som står hemma nu hittade vi för alldeles snart två år sedan.
Hon är ett varmblodssto som fyllt 11 år, en nervig tös med världens vackraste hjärta.
Min prinsessa.






2009






2010



2011

Jag har tänkt att hon ska få ett eget inlägg, en egen presentation. För det är hon värd.